Stolt företagsvän till Bröstcancerförbundet

Bröstcancerförbundet - MoM of Sweden är stolt företagsvän!

MoM of Sweden är stolt företagsvän till Bröstcancerförbundet, hela året! #alltidrosa

Vi har varit företagsvän till Bröstcancerförbundet sedan 2017 och donerar för varje sålt smycke från hela MAMA-kollektionen samt CLAW-kollektionen med rosenkvarts, se mer nedan. Nu har vi fått vårt diplom för 2023 då vi lyckades samla in 7500kr. Stort tack till er alla som var med och bidrog med att köpa våra smycken. Varmt välkomna och köp era presenter hos oss, våra smycken håller inte bara hela livet, de bidrar också till livet!

Varje timme får en kvinna beskedet bröstcancer. Nyss fick en mamma, mormor, svärmor, dotter eller vän sin diagnos. Bröstcancerförbundets vision är att ingen ska drabbas av bröstcancer. För att nå dit behövs mer bröstcancerforskning och de som drabbas behöver mer stöd. 

Tack för ditt stöd, tillsammans gör vi skillnad. 

Se produkterna nedan som är inkluderade i vårat samarbete med Bröstcancerförbundet.

Vad gör Bröstcancerförbundet?

Varje år drabbas ca 8000 kvinnor och 60 män i Sverige av bröstcancer. Tack vare framsteg inom forskningen så överlever 80% av de drabbade sjukdomen. Det är en allvarlig sjukdom som berör inte bara den enskilda personen utan också personens närstående, partner, barn och vänner. Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Två av tre fall upptäcks vid screening (mammografi) men det är också viktigt att undersöka sina bröst regelbundet. Se nedan en kort instruktionsfilm hur du gör!

Bröstcancerförbundet är en intresseorganisation som grundades 1982 som också driver de bröstcancerbehandlades frågor i samhället och har också det mest utvecklade kontaktnätet i Sverige med 11 000 medlemmar och 33 bröstcancerföreningar för dem som behöver stöd och hjälp. Ingen skall behöva kämpa ensam med sin bröstcancer och visionen är att ingen ska drabbas! Med bidrag kan mer göras för fler. Du kan också ge bidrag direkt till Bröstcancerförbundet, swisha din gåva till 900 59 19. Tack vare bidrag från privatpersoner och företag kan Bröstcancerförbundet finansiera patientnära bröstcancerforskning, ge stöd och rehabilitering till bröstcancerdrabbade och driva opinion ibröstcancerfrågor. Vi arbetar för att alla i Sverige ska ha rätt till bäst kända bröstcancervård.

Det här är Malin...

som kontaktade oss i början på 2017. Malin hade då genomgått en operation för att ta bort sitt ena bröst då hon drabbats av bröstcancer. Malin såg då vår bröstring MAMA som hon tyckte väldigt mycket och ville gärna ha en ring för att hedra hennes friska bröst. 

Tack vare Malin så är vi stolta supportrar och partners till Bröstcancerförbundet. 

Läs hennes gripande berättelse nedan.

Malins berättelse, september 2018

2006 får jag mitt cancerbesked på samma dag som jag ska vara toastmaster på min systers bröllop. Min dotter är då 8 månader och jag och Mathias hade pratat om att skaffa syskon till henne. Idag är Mika 13 år och världens bästa unge. 

2011 går Mathias bort pga ett hjärtstopp och det var den vidrigaste tid jag någonsin har upplevt. 

2013 får jag ett återfall av min bröstcancer, i lymfkörtlar vid nyckelbenet. Efter cellgift, antihormoner och antikroppsbehandling blev jag frisk men går på förebyggande antikroppsbehandling var 3e vecka på onkologen i Lund.

2015 får jag chansen att vara med i "Fuck Bröstcancerkalendern" och jag är så glad att jag fått vara med och bidragit till forskning, träffat fantastiska kvinnor och fått självbilden stärkt. 

2016 tatuerar Elin en stor pion över ärret där mitt högra bröst en gång satt. Ett 10-års jubileum som gör att jag idag tittar på den sidan och tycker att det är såå vackert. 

I januari 2017 tog jag möjligheten att få operera bort även mitt vänstra bröst. I väntan på operationen råkade jag se ringen som heter MAMA. Fastnade för den just för att den skulle kunna få bli en symbol för mitt friska bröst. Kunde inte släppa tanken och tog kontakt med MoM of Sweden och vi klickade så jag fick äran att fotas för deras hemsida och räknar dem som vänner idag! Är idag en stolt ägare av MAMA- ringen och ett par till av deras underbara stilrena smycken! 

Idag har jag just genomfört hälften av min strålbehandling då man hittat flera små metastaser i hjärnan. Jag sökte för ögonmigrän och på CT syntes de. Läkarna trodde dock inte att migränen var pga dem så de upptäcktes lite som tur i oturen.  

Många blir chockade när jag berättar min och min familjs historia. Men tiden läker, så är det. Ärren är kvar men det slutar blöda. Och det som från början känns som en tsunami blir till stilla vågskvalp. 

Av alla val jag kunde göra valde jag att leva. Leva fullt ut. Så som jag vill. Som Mathias hade velat. Det har för mig inneburit att inte vara bitter. Det är kanske helt omöjligt att leva ett liv utan att vara arg och bitter men mitt val är att det inte får ta störst plats. Störst plats får kärleken med risk att låta mossig, men så är det. För mig. Kärlek till min dotter, familj, vänner. Och rätten att få vara den man är så länge man inte skadar någon annan. 

Idag känner jag mig så otroligt glad över att vara ”platt”. Känner mig som Malin nu, inte halv eller ärrig. Bara Malin. Och tacksam. Tacksam för att få ha upplevt kärlek till en soulmate, för en helt otrolig familj och de bästa vänner och för att jag får vara med ett tag till. Med känslan av att oavsett när jag dör kommer jag alltid tänka att ”jag önskar jag kunde få veta vad som hände sen”!

Malins berättelse fortsätter, september 2019

Det är ett år sedan jag strålade hjärnmetastaserna. En månad senare fick jag veta att typ alla var borta. Fortsätter med antikroppsbildning var tredje vecka. Snart dags för min 100de och då får jag nog bjuda mina underbara sköterskor på tårta:-)

Jag jobbar 75%. Försäkringskassan är på och undrar exakt vad det är jag inte kan jobba med. Det är ett enormt stress-påslag. Har fortfarande svårt att ta in att jag ”överlevt”. Känns som en konstig bubbla där jag borde vara så tacksam men inte känner mig så. 

Lever på och är så otroligt fascinerad av dottern som fyller 14 imorgon. Tycker det är svårt att ha framtidsdrömmar. Vet att det kommer kanske snart en punkt där jag behöver säga adjö. Svårt att leva med den vetskapen även om jag jobbar med min hjärna att ha ett mer positivt tänk. Just nu är jag i en sån fas att jag och huvudet inte riktigt orkar. För mycket jobb och försäkringskassa. Borde vara gladare över att ha varit iväg på semester i Spanien men orken räcker inte till. Jag är säker helt långt ifrån ensam om alla tankar och jag tycker konstigt nog bäst om att dela mina.  Missförstå mig inte. Mitt liv är fortfarande fyllt av de mest underbara möten och tacksamhet.  Det kommer ljusare dagar men ibland är det bara. Tufft.

Malins berättelse fortsätter, 30 augusti 2021

30 augusti 2021Läste just igenom vad jag skrev här för 2 år sedan och tänker hur mycket ljusare livet är. Igen.Medicinskt mår jag bra, har små biverkningar av strålningen mot huvudet som smak och konsistens-känslighet, lite seg i skalpen vilket gör musklerna runt huvudet lite strama och närminnet är inte på topp men det kan ju också vara åldern . 

Fortsätter antiöstrogenbehandling samt antikroppar var tredje vecka. Har haft diagnos i 15 år(!) och börjar försiktigt tänka att jag kanske BLIR pensionär Livet just nu är mest fantastiskt. Mina närmsta mår och har det bra. Och jag är förlovad! Med den enda för mig och mest fantastiska man jag mött. Vi har känt varandra i 5-6 år och pratat ärligt och förtroget, så redan från starten på vår resa som par har det varit mycket respekt, kärlek, ödmjukhet, nya lärdomar och tacksamhet för att det blev vi. Jag hade mest gett upp tanken på ny kärlek. Utbudet var inte särskilt imponerande och tyckte inte kroppen fungerade som jag hade önskat. Och tänk så klyschigt men där var HAN mitt framför mig. Trodde att jag skulle vara tvungen att sluta med Tamoxifen för att kunna vara intim men det fanns lokal behandling som min läkare föreslog istället – och det funkar faktiskt tack o lov

Tänk så häftigt det är att få vara med på denna livets karusell med ljus och mörker, toppar och dalar och jag tänker oftast dagligen på hur privilegierad och tacksam jag är för både det lilla och det stora.

Malin Olsson

Malins berättelse fortsätter... 11 oktober, 2022

Har just ätit underbar wontonsoppa i mitt eget sällskap. Jag gillar att äta ensam då och då. Bara sitta tyst och äta och titta på folk runtomkring.

Hösten är fantastisk, älskar alla färger och att sätta på mig en gosig halsduk.

I helgen medverkade jag i Sveriges första ”Plattisgala”!

Organisationen Plattnormen som verkar för att kvinnor med bröstcancer ska få välja om de vill ha bröst eller inte! Det kan man tro att det är självklart - men icke! Sjukvården är lite långsamt gammeldags och tycker att kvinnor SKA ha bröst. Helst 2 och definitivt inte INGA..!

Jag är otroligt lycklig som platt. Aldrig känt mig vackrare!

Att få träffa alla underbara plattisar, de med ett de med två bröst var heeelt fantastiskt! Det var som en familj jag träffade för första men sannerligen inte för sista gången!

Jag mår fint och livet rullar på. Jag försöker lära mig att gå lite saktare. Titta uppåt inte neråt.

Har inga symptom och röntgen mm visar ingenting.

Så jag fortsätter min resa med siktet framåt.

Malin Olsson

FASIKEN VAD DU ROCKAR MALIN!

Malins berättelse fortsätter... 5 oktober, 2023

Dottern har just fyllt 18 och firas i veckorna tre! Vi var i Barcelona dagen hon fyllde och drack drinkar ihop - en dröm för mig gick i uppfyllelse! Och att jag lever när Mika fyllt 18 känns magiskt!

Röntgade huvudet i maj (4år sen sist)och det visade INGENTING! Så jag är på pappret utan cancer just nu! 

Kommer lämna min arbetsplats efter 13 år. Känns spännande men också sorgligt.

Fyller 50 (!!) i december och jobberbjudandet fick mig att våga sträcka ut vingarna och hoppa på något nytt! 

Är med i boken Alla är vi nakna av Andreas Paulsen. Väldigt stolt över att vara med och bidra till öppenhet just kring kroppar och olikheter. 

När jag skriver detta till er tänker jag på åren som gått och att det är ju så det är. Livet. ❤️

"MAMA-ring från moM of Sweden - den står för mycket i mitt liv"

Malins berättelse fortsätter... 1 oktober, 2024 

Cancerfri och sudden deafness 

Det är dagarna innan oktober börjar. Dagar veckor och månader flyger förbi. 

Jag är tack och lov ännu cancerfri. 

Har drabbats av ett plötsligt hörselbortfall och tinnitus. Det är något av en sorg när det inte går att höra musik på samma sätt längre. Det blir jobbigt med dålig akustik och jag kommer på mig själv med att inte orka säga ”va?” hela tiden.  Jag tillåter mig själv att sörja det hela och måste inte acceptera och anpassa mig så där som jag alltid gjort. 

Får fortfarande antikroppsbehandling som spruta i benet på 10 min som ju är väldigt mycket smidigare än 1,5h intravenöst. Och tänk så tacksam och priviligerad jag känner mig som kan få det helt kostnadsfritt! Kramperna är fortfarande utmanande framförallt på nätterna men har börjat röra på mig mera, investerat i stegräknare (trodde jag aldrig om mig själv :-)) tycker jag sover bättre, mår bättre och får mer energi - bästa motivationen för mig. 

Går i balansgrupp på onkologens rehabmottagning och tränar upp min balans som inte är så bra. Det skrämmer mig och jag är rädd att ramla. Men gruppen ger stöd och övningar som ska stärka kroppen och därmed balansen.  

Det var det om själva ’tillståndet’ :-)!

Jag och min älskade John fortsätter vår underbara resa i både huvudet och kroppen! Vi umgås så ofta vi kan och det är så fantastiskt hur mycket vi gillar att göra saker ihop. 

I somras testade jag Paragliding och vilken underbar upplevelse! Kanske ska jag hoppa fallskärm också - fick liksom blodad tand!

Mika håller på att ta sats för att hoppa ut i det okända och jag är så stolt! Hon är fantastik och en helt ljuvlig skapelse! 

Ta hand om er och varandra! 

/Malin